2019/10/29
Följande är ett utdrag ur Rui Abirus artikel med titeln ”Asahi och Yohei Kono är av samma skrot och korn”, publicerad i en specialutgåva av tidskriften Seiron.
Precis som vanligt fortsätter smekmånaden, eller snarare det inställsamma samförståndet och det ömsesidiga beroendet, mellan Asahi Shimbun och Yohei Kono, tidigare talman i representanthuset.
Det är mitt intryck efter att ha läst den omfattande intervju med Kono som redaktionsmedlemmen Takashi Kokubun genomförde och som publicerades i Asahis morgonupplaga den 5 mars.
Temat var ”Den politiska reformens motgångar”, men som väntat övergår innehållet efter hand till Konos självbelåtna skryt.
Han berömde den tidigare premiärministern Tomiichi Murayama från Socialistpartiet, som de själva hade hjälpt till makten, och sade följande.
”Murayama var en uppriktig och speciell person med en stark känsla av uppdrag. Det var verkligen bra att vi förde fram honom som premiärminister i den situationen. Vi kunde också utfärda uttalandet vid femtioårsminnet av krigsslutet, som senare blev grunden för regeringens historiesyn.”
Uttalandet vid femtioårsminnet av krigsslutet syftar på ”Premiärminister Murayamas uttalande”, som uttryckte djup ånger och en uppriktig ursäkt för Japans kolonialstyre och aggression.
Samtidigt som premiärministern från Socialistpartiets vänsterflygel tydligt präglade uttalandet med sin egen ideologi, var det oklart vad formuleringarna syftade på, och det var svårt att förstå deras innebörd.
Det torde vara ett faktum att detta obegripliga uttalande senare band den japanska diplomatin till händer och fötter och användes som ett diplomatiskt trumfkort av Kina, Sydkorea och andra länder.
Men även det ersattes av premiärminister Shinzo Abes tydliga budskap i ”Uttalandet vid sjuttioårsminnet av krigsslutet”, och det kan sägas att det nu nästan har förlorat sin verkan.
Att Kono trots detta tar upp Murayama-uttalandet beror sannolikt på att han i själva verket betraktar det som sin egen förtjänst.
I Asahis morgonupplaga den 29 juli 2009 gjorde Kono följande bekännelse.
”Murayama, Kono och Takemura (Masayoshi, ledare för Nya partiet Sakigake), vi tre, förenade våra krafter och utarbetade premiärminister Murayamas uttalande vid femtioårsminnet av krigsslutet.”
Murayama och Kono har ivrigt berömt sig själva och hävdat att detta uttalande förbättrade relationerna mellan Japan och Kina samt mellan Japan och Sydkorea, men det stämmer inte alls med verkligheten.
I själva verket kan man säga att Kina och Sydkorea bara blev mer påtryckande i historiska frågor med uttalandet som grund.
En anakronistisk syn på försvaret
För att återgå till den aktuella intervjun frågade Kokubun från Asahi: ”Har de moderata duvorna försvunnit från Liberaldemokratiska partiet?”, varpå Kono svarade med hänvisning till premiärminister Abe.
”Till exempel har Abe hela tiden varit fixerad vid att ändra grundlagen. Sedan början av Heisei-eran har det inte uppstått det minsta missnöje inom partiet när de flesta av Liberaldemokratiska partiets premiärministrar inte nämnt grundlagsändringar i sina tal inför parlamentet. Det är ingen tvekan om att det hela tiden har funnits krafter inom partiet som vill ändra grundlagen, men det är förvånande att Abe driver frågan med sådan ansträngning.”
Han tycks vilja säga att premiärminister Abes förespråkande av grundlagsändringar är något främmande i Liberaldemokratiska partiets historia och att anhängarna av sådana ändringar utgör en minoritet inom partiet, men är det verkligen så?
Har inte Liberaldemokratiska partiet ända sedan grundandet 1955 framhållit en grundlagsändring på eget initiativ som ”partiets uppdrag”?
Det är snarare ett onormalt tillstånd att en så orubblig försvarare av den oförändrade grundlagen som Kono gick med i Liberaldemokratiska partiet och, otroligt nog, till och med blev dess ledare.
Det är premiärminister Abe som försöker fullgöra partiets uppdrag, och jag finner både Konos stolta hållning, trots att han har ignorerat uppdraget, och Asahis entusiastiska förmedling av hans ord löjliga och groteska.
I intervjun framför Kono också följande anakronistiska syn på försvaret.
”Det som bekymrar mig mest i de nuvarande parlamentsöverläggningarna är den snabbt utökade försvarsbudgeten. Det sägs att Japan ska skaffa fartyg som är något slags hangarfartyg, något som landet hittills inte har haft under grundlagens princip om ett uteslutande defensivt försvar. (Ett avsnitt utelämnat.) Det kan inte uteslutas att det som vi med nöd och näppe har lyckats hejda under Heisei-erans trettio år blir ett allvarligt problem för nästa generation.”
Han ser förmodligen inte alls verkligheten att säkerhetsläget runt Japan nu är svårare än någonsin tidigare.
Kono, som betraktas som en ledande företrädare för den Kinavänliga falangen och även intar en försonlig hållning gentemot Nordkorea, blundar för båda ländernas snabba militära upprustning och bevakar bara Japans försvarsutgifter; jag kan bara dra slutsatsen att han är helt omedveten om hur läget i Fjärran Östern har förändrats under tiden.
Dessutom är situationen nu sådan att inte ens Sydkorea, som är allierat med USA, är det minsta pålitligt och försöker ansluta sig till Kinas och Nordkoreas läger.
Konos logik innebär att världen kommer att vara fredlig så länge Japan håller sig lugnt.
Detta ligger också i linje med grundlagens inledning, men Kono kanske tror på en sorts ”geocentrisk teori” enligt vilken världen kretsar kring Japan.
Och Asahi sprider sådana barnsliga åsikter bland allmänheten som om de vore tungt vägande ord från en framstående politiker med gott omdöme.
Och Kono gläder sig åt att hans egna ståndpunkter sprids: det är så mönstret ser ut.
Det är ett samspel mellan Kono och Asahi, som om de befann sig i ett symbiotiskt förhållande där de kompletterar varandra.
Enligt en äldre kollega som är politisk reporter på en annan tidning läste Kono under sin tid som ledare för Liberaldemokratiska partiet Asahis ledarartiklar nästan varje morgon i bilen som hämtade honom och citerade dem i dagens hälsningsanföranden och tal.
Det är också välkänt att den framlidne Yoshibumi Wakamiya, som var Asahis ledande redaktionella kommentator, var Konos rådgivare.
För Asahi är Kono förmodligen också en bekväm politiker som är lätt att använda för att föra fram tidningens egna ståndpunkter.