Följande är ett kapitel som rankades bland de tio mest sökta i går morse.

I Japan förespråkar han denuklearisering, medan han i Sydkorea lovordar kärnkraft. Är inte detta själva sinnebilden av dubbelmoral?

17 april 2018

Följande är ett kapitel som jag skickade ut från mitt sjukhusrum när jag låg på sjukhus i sju månader med en allvarlig sjukdom, under vilken jag fick veta att jag hade 25% chans att överleva.

I originalet skrevs mitt dåvarande pseudonym. Denna pseudonym, som jag hade en djup känslomässig koppling till, användes dock av en brottsling med DNA från en nation full av ”ofattbar ondska” och ”trovärdiga lögner”. Den här personen skapade en blogg med ett namn som innehöll ett ”+” mellan delarna i min pseudonym.

På platser som de turkiska badhusen i Ogoto, Shiga Prefecture, och butiker för vuxenunderhållning i Gotanda, användes dessutom mitt pseudonym.

Jag var fylld av ilska, men jag bestämde mig för att det fick vara nog och bytte namn till min andra penna: Nara Haruo.

Som du kan se på den engelska versionen av min officiella webbplats använder jag nu mitt riktiga namn.

I det avsnitt där jag ursprungligen använde den första pseudonymen skriver jag nu helt enkelt ”I”.

Vid den tiden fanns det några anställda i mitt företag som var bekanta med PC-verksamhet och internet. De begärde upprepade gånger utredningar och rättelser från Twitter, Facebook och Google.

När jag hade skrivits ut från sjukhuset bad jag en advokat som jag hade rådfrågat att skicka in en formell begäran om rättelse till ett av de ovannämnda företagen.

Men allt ignorerades.

Till följd av detta kunde jag inte längre tolerera de pågående brottsliga handlingarna med sökstörningar och manipulering av åtkomstanalyser och beslutade att väcka åtal mot de tre företagen och de brottsliga – totalt fyra parter.

För att vinna en sådan stämning skulle jag dock behöva anlita en advokatbyrå med mycket hög profil.

Kostnaden för detta skulle sannolikt överstiga 10 miljoner yen.

Det fanns inget annat val än att försöka med crowdfunding.

Så jag gav ett produktionsbolag i uppdrag att skapa min officiella webbplats.

När det gäller crowdfunding-delen fick jag sköta den själv.

I slutändan kunde jag inte slutföra crowdfunding-fliken, och ansträngningen förblev oavslutad.

Sedan den 1 juni 2011 har denna kolumn varit föremål för ett ofattbart kriminellt beteende på Googles söksidor.

För att genomföra dessa attacker skapade brottslingarna långt över hundra olika alias på olika plattformar.

De skapade bloggar fulla av outhärdlig ärekränkning och vidrigt förtal och bifogade min blogg ”Turntable of Civilization” till dem utan tillstånd i ett försök att manipulera sökresultaten – en taktik som kallas ”negativ SEO”, vilket är ett brott i sig.

Vid ett tillfälle hade denna kolumn över 20 miljoner sökträffar, med resultat som sträckte sig från sidan 1 till bortom sidan 70, på olika språk.

De mest populära kapitlen visades inte bara på japanska utan på många språk, sorterade efter innehållets popularitet.

Men så en dag sjönk antalet sökträffar plötsligt till mindre än en procent, och de första tio sidorna med sökresultat fylldes av förtalande och vidriga bloggar som skapats av denna brottsling.

Efter att jag hade blivit utskriven sa den advokat jag rådfrågade omedelbart att det helt klart var brottsligt – hindrande av affärsverksamhet, förtal och falska anklagelser.

På grund av kostnadsskäl skrev han bara ett utkast till anmälan åt mig och rådde mig att personligen lämna in den till polisen och själv väcka åtal.

Han sa: ”Du kan göra det här på egen hand.”

Biträdande chefen för den lokala polisstationen klagade över bristen på personal som kunde använda internet och till och med över bristen på datorer.

Lyckligtvis fanns det en ung polis som kunde internet och datorer på plats, och tack vare honom kunde en formell utredning inledas.

Vid den tidpunkten hade brottslingen just gripits för att ha förskingrat en stor summa från en viss bank och var antingen på väg att fängslas eller redan fängslad. Jag tror att vittnesmålet togs i fängelset eller i en liknande miljö. Individen erkände alla sina handlingar.

Det tog nästan tre år från det att jag lämnade in klagomålet till dess att ärendet slutligen nådde Osakas distriktsåklagarmyndighet. Som jag tidigare nämnt väckte de inte åtal.

Vid den tidpunkten ångrade jag verkligen att jag hade levt i anonymitet.

Följande är det kapitel jag skrev från mitt sjukhusrum:

Tidigare tittade jag på nyheterna på TV Asahi…

20 juni 2011, 18:53:57 (hedersbeteckningar utelämnade i texten)

Den 20 juni, under sitt huvudanförande på ”Global Green Growth Summit” som hölls på Lotte Hotel i Seoul, sade Masayoshi Son: ”Japan är en kriminell nation.”

Detta i Sydkorea – ett land som även efter Fukushima har beslutat att fortsätta med både sin inhemska kärnkraftspolitik och sin kärnkraftexport.

I det ögonblicket kände jag samma överväldigande berättelse som låg som en filt över Japan omedelbart efter kriget.

”Till Japans folk: En nation utan stolthet kommer att förgås” – Naoki Komuro.

Masayoshi Son, du borde läsa den här boken omedelbart.

Samtidigt bör varje premiärminister som så lätt låter sig påverkas av sådan retorik omedelbart avsättas från sin post.

Det finns ingen tid att förlora. Dessa människor är utan tvekan några av de största förrädarna i Japans historia.

Följande är hämtat från sidan 202 i den bok som presenterades i föregående kapitel, ”Förrädarbyråkraterna”:

Anti-kärnkraftsgrupper, koreanska företag och SoftBank

Om skadorna efter jordbävningen och tsunamin var ”oöverträffade”, så var återhämtningsbudgetens omfattning likaså oöverträffad. Både den offentliga och den privata sektorn deltog i återuppbyggnadsprojekten, och dessutom inrättades ”Renewable Energy Foundation”. Enligt stiftelsens hemsida var dess mål att skapa ett samhälle som övergår till förnybar energi – men vilken typ av organisation är det egentligen? I listan över styrelseledamöter på hemsidan hittar vi namnen på SoftBank Groups Masayoshi Son och musikern Ryuichi Sakamoto. Efter jordbävningen, under Global Green Growth Summit som hölls i Seoul, blev Masayoshi Son, som förklarade att ”Japan har blivit en kriminell nation”, representant för denna stiftelse, och Ryuichi Sakamoto, som berömt sa ”Det är bara elektricitet” vid ett antikärnkraftsrally, satt också i styrelsen.

Ordförande/grundare: Masayoshi Son, VD för SoftBank Corp.

Ledamot i rådet: Ryuichi Sakamoto, representant för More Trees (från Renewable Energy Foundations webbplats)

Det är allmänt känt att Ryuichi Sakamoto var engagerad i antikärnkraftsrörelser. Det sades att Son, som utsåg Sakamoto, också hade en stark övertygelse om denuklearisering. Hans kommentar om Japan som en ”kriminell nation” härrörde sannolikt från denna övertygelse. Men var Sons ställningstagande mot kärnvapen verkligen enbart baserat på övertygelse? Samtidigt som han kallade Japan för en kriminell nation lovordade han Sydkoreas kärnkraftverk som säkra. Vid samma toppmöte i Seoul bad Son om ursäkt för att Japans kärnkraftsolycka orsakat problem i grannländerna och gjorde sitt numera berömda uttalande. Under sitt besök i Korea gjorde Son även ett artighetsvisit hos president Lee Myung-bak. Det var vid detta möte som Son enligt uppgift sa: ”Denuklearisering är en fråga för Japan. Sydkoreas kärnkraft är högt värderad.” I Japan förespråkar han denuklearisering, men i Sydkorea lovordar han kärnkraften. Är inte detta själva definitionen av dubbelmoral?

(Från tidskriften ”FLASH”, 4 augusti 2011)

Fortsättning följer

Vid den tidpunkten uppmuntrade Japans inmatningstariff för el – som ansågs vara utomordentligt generös även enligt globala normer – koreanska företag att etablera sig inom solenergibranschen.

17 april 2018, 17:11:23 | Dagbok

Följande är en fortsättning på föregående kapitel:

Bakom dessa till synes motsägelsefulla uttalanden av Masayoshi Son ligger en smart affärsstrategi. Kazuki Fujisawa, en finanshandlare med många fans på nätet för sina energipolitiska diskussioner, påpekade i samma artikel: ”SoftBank börjar flytta sina energiintensiva dataservrar till Korea, och det avslöjar Sons verkliga avsikt. Genom att stoppa kärnkraften kommer elpriserna i Japan att stiga avsevärt. Son lobbade för att premiärminister Kan skulle lägga fram ett lagförslag om återköp av all solenergi, vilket ytterligare driver upp elkostnaderna. Under tiden flyttar han anläggningar till Korea, där elen är billigare. Han köper billig el i Korea och tar emot subventioner för förnybar energi i Japan. Det är en mycket smart strategi.”

Solenergibranschen och koreanska företag

I samband med lanseringen av sin solenergiverksamhet köpte SoftBank ett stort antal solpaneler från Korea. Den 3:e meddelade Hanwha SolarOne, som driver solcellsverksamheten för Hanwha Group – ett av Sydkoreas största konglomerat – att företaget hade valts ut av SoftBanks gren för förnybar energi, SB Energy, som leverantör av solcellsmoduler. SB Energy planerade att bygga två solkraftverk i Tokushima Prefecture och leverera totalt 5.600 kilowatt solcellsmoduler. Anläggningarna, med en kapacitet på 2.800 kilowatt vardera, skulle enligt planerna byggas i juli på mark nära Tokushimas flygplats och i Akaishi-området i Komatsushimas hamn. Om syftet är återhämtning efter katastrofer borde utrustningen ha köpts från inhemska företag. Om entreprenörerna för dessa viktiga återhämtningsprojekt är koreanska företag minskar fördelarna för Japans inhemska marknad avsevärt. Det var dock inte bara SoftBanks solenergiprojekt, utan hela satsningen på förnybar energi, som i slutändan gynnade företag med koreansk anknytning. Japans utomordentligt generösa inmatningstariff för el, som vid den tiden sades vara bland de högsta i världen, uppmuntrade koreanska företag att aggressivt ge sig in på solenergimarknaden. Som läsarna kanske minns hade jag vid den tidpunkten förutspått att Masayoshi Son aldrig skulle köpa solpaneler från japanska företag – att han i stället skulle välja kinesiska eller koreanska produkter. Det visade sig att min förutsägelse än en gång var 100 procent korrekt.

(Fortsättning följer.)

Under en tid av nationella svårigheter gav den demokratiska partiadministrationen och SoftBank en affärsmöjlighet till koreanska företag. Vad exakt tänkte de på?

17 april 2018, 17:28:27 | Dagbok

Följande är en fortsättning från föregående kapitel.

Ett koreanskt företag inom förnybar energi övervägde enligt uppgift att bygga en megaanläggning för solkraft i södra delen av Wakayama Prefecture. Den 11 april besökte representanter oanvända risfält i de bergiga områdena i Tanabe City för inspektion. ”Om förhållandena är gynnsamma vill vi gå vidare inom räkenskapsåret”, sade en talesman, som visade en stark vilja att förverkliga projektet i Kinan-regionen.

Med ”mega solar” avses en storskalig anläggning för produktion av solenergi som producerar mer än 1 megawatt (1.000 kilowatt) el. Från och med juli 2012 började den japanska regeringen implementera ett system som kräver att kraftbolag köper el som genereras från förnybara källor som sol och vind.

(Källa: Kii Minpo, 12 oktober 2012)

För Korea Electric Power Corporation, som hade haft en stagnerande inhemsk elförsäljning, skulle detta bli deras första utländska solkraftverk. All el som genererades skulle säljas till Hokkaido Electric Power Company. Kang Seok-han, byggdirektör för Chitose Solar Power Plant, kommenterade: ”Det här projektet kommer att fungera som ett lackmustest för att expandera vår solenergiverksamhet utomlands. Vi siktar på att införliva Japans avancerade teknik och utnyttja den på bästa sätt.”

(Källa: NHK News, 4 juli 2012)

Det viktigaste inslaget i detta system är att kraftbolagen är skyldiga att köpa el som genereras av kraftproducenter, och att de tillhörande kostnaderna överförs till konsumenterna via deras elräkningar. Med andra ord får allmänheten i slutändan betala – indirekt men oundvikligen – för den el som genereras av dessa utvecklare.

Detta system gynnar kraftproducenterna på ett överväldigande sätt. Som en följd av detta började företag med koreansk anknytning som deltog i solenergiprojekt att ta emot betalningar från den japanska allmänheten, utan att de flesta medborgare var medvetna om det. Även om inköpspriserna har reviderats nedåt finns systemet fortfarande kvar:

Räkenskapsåret 2012: 40 yen + skatt per kWh för mer än 10 kW, köptid 20 år

Räkenskapsåret 2013: 36 yen + skatt

Räkenskapsåret 2014: 32 yen + skatt

Räkenskapsåret 2015: 29 yen + skatt

Räkenskapsåret 2016: 29 yen + skatt

(För installationer under 10 kW hänvisas till relevanta publikationer).

(Källa: ”Nattoku! Förnybar energi”, Byrån för naturresurser och energi, ministeriet för ekonomi, handel och industri)

Projekt relaterade till infrastruktur som elektricitet bör inte bara uppfylla offentliga behov utan också ses ur perspektivet nationella tillgångar – därför bör deras fördelar helst behållas inom landet. Som en principfråga bör deltagande i sådana satsningar begränsas till inhemska företag. Och ändå, i en tid av nationella svårigheter, gav den demokratiska partiadministrationen och SoftBank ett gyllene tillfälle till koreanska företag. Vad i hela friden tänkte de på? För framtida generationers skull måste vi grundligt undersöka deras agerande, dokumentera fakta och se till att vi minns.

(Fortsättning följer.)

Den rena inkompetensen och dumheten hos det Demokratiska partiets dåvarande regering, hos Masayoshi Son och hos mainstream-media som Asahi Shimbun och NHK-

17 april 2018

Detta är en fortsättning på föregående kapitel.

Sydkorea uppvaktar japanska företag som lider av elbrist

Efter jordbävningen 2011 började Japan lida av en kronisk brist på el och elkostnaderna sköt i höjden. Elkrisen blev ännu ett hårt slag för de japanska företag som redan hade drabbats av den utdragna recessionen under det Demokratiska partiets styre. För många företag var situationen kritisk – vissa kunde rentav kalla det en dödsstöt.

Med tanke på omständigheterna blev det enda logiska valet för vissa företagsledare att söka möjligheter utomlands. Men denna utvandring innebar också en krympande inhemsk marknad och ytterligare instabilitet i den japanska sysselsättningen och försörjningen. I detta läge såg Sydkorea en möjlighet i Japans energikris och inledde en aggressiv kampanj för att locka till sig japanska företag.

”Vi har inte haft något annat val än att flytta verksamheten utomlands. Det är den typen av förändring som jordbävningen utlöste. Vi måste undvika ett scenario där vi inte kan tillverka något för att det inte finns någon ström. Det skulle vara en fråga om liv eller död för företagen.”

-Masamichi Okada, VD för JX Nippon Mining & Metals

Sydkorea tog sikte på japanska företag som kämpar och marknadsförde kraftfullt sina incitament. Förra veckan anlände en japansk företagsdelegation till Gunsan Station, två timmar söder om Seoul. Sydkorea hade skapat ett stort återställt landområde som kallas Saemangeum och utnämnt det till en särskild ekonomisk zon. För att locka japanska företag erbjöd de generösa incitament som fem års befrielse från bolags- och tullskatt.

”Elkostnaderna är ett stort bekymmer för företagen. Om vi ska flytta utomlands är Sydkorea vår toppkandidat.”

-Chiken Kanzan, Ajinomoto Korea

”De planerade ursprungligen att använda området för jordbruk, men ändrade det till en fri ekonomisk zon. Omfattningen av ansträngningarna är imponerande.”

-Koji Iwatsuki, Tokio Marine & Nichido Fire Insurance

”Elbrist är inte ett problem i Sydkorea. Dessutom ligger den här regionen bara 600 km från Kinas Shandonghalvö, vilket gör den fördelaktig för handeln med Kina.”

-Lee Myung-ro, direktör för Saemangeum Gunsan Free Economic Zone Authority

(Källa: TBS News, 20 juli 2011)

Företag med koreansk anknytning tog sig in på den japanska solenergimarknaden, och japanska företag som led av elbrist lockades aktivt till Sydkorea. Samtidigt tvingades japanska medborgare att köpa dyr el från koreanska kraftleverantörer och såg de inhemska sysselsättningsmöjligheterna minska när företag flyttade utomlands.

(Fortsättning följer.)

Jag är säkert inte den enda som känner en djup, visceral ilska efter att ha läst det här kapitlet. Om vi inte höjer våra röster, som Nobunaga själv en gång kunde ha gjort, och sopar bort sådana som den dåvarande Demokratiska partiadministrationen, Masayoshi Son och medier som Asahi Shimbun och NHK, kommer Japan inte att överleva.