2024/03/01

Hans slutsats att Kina och länderna i den kinesiska kultursfären är länder präglade av ”bottenlös ondska” och ”trovärdigt klingande lögner” fortsätter nu att visa världen sin riktighet.
28 september 2019
Min upptäckt att Japan faktiskt har varit en ”politisk fånge” i det internationella samfundet under hela efterkrigstiden är, tillsammans med upptäckten av ”Civilisationens skivspelare”, en upptäckt värdig ett Nobelpris.
Skarpsynta människor världen över måste omedelbart ha insett storheten i min upptäckt.
Utifrån den sanning jag har upptäckt kan man nämligen omedelbart förstå varför frågor som militärens tröstekvinnor, tvångsbortföranden och Nanjingmassakern uppstår, och varför sådana lögner, häpnadsväckande nog, får gälla som sanning i det internationella samfundet.
Man kan omedelbart förstå varför Japan så lätt har utsatts för återkommande kritik från det internationella samfundet på grundval av dessa otroliga fabriceringar.
Samtidigt borde man omedelbart kunna förstå hur dumma och hur ”ytterst gemena” Japans advokatsamfunds federation och så kallade medborgargrupper är: utan att ens veta att det är just Japan som ständigt har diskriminerats av det internationella samfundet, beger de sig ända till FN och fortsätter sin verksamhet för att förmå FN att rekommendera fördömande resolutioner mot Japan, med påståenden om att Japan är en diskriminerande nation eller ett land där hatretoriken frodas.
Man kan också omedelbart förstå att dumheten hos Asahi, Mainichi och andra, som upprepade gånger stöder dem genom sin rapportering, har nått sin yttersta gräns.
Det var av USA egna skäl som Japan behövde hållas som en ”politisk fånge” i det internationella samfundet.
Med undantag för det japanska folket, som genom medierna med Asahi i spetsen ständigt hade tvingats läsa helt andra skildringar av krigsläget — rapporter om att Japan segrade…
Under krigets slutskede var Japans nederlag uppenbart för alla andra i världen.
Syftet var att dölja USA brott: landet nöjde sig inte med att urskillningslöst bomba 127 städer och på mycket kort tid slakta miljontals civila med brandbomber, vapen som strider mot mänskligheten, utan släppte dessutom två atombomber — det största brottet i mänsklighetens historia — och utplånade på ett ögonblick de vackra städerna Hiroshima och Nagasaki och de oskyldiga civila som bodde där från jordens yta.
Eftersom denna arvsynd finns, och eftersom det japanska folket finns, med en sällsynt och enastående nationalkaraktär utan motstycke i mänsklighetens historia, som varken protesterar mot denna arvsynd eller kräver enorma skadestånd, måste USA fortsätta att vara världens polis.
Men precis som den skenbara moralism som gav Obama Nobelpriset behärskar världen, var Obama fullständigt blind för denna sanning, som absolut aldrig får glömmas.
Hans syn var helt fördunklad av pseudomoralism.
Eller kanske handlade han så därför att han gick rakt i fällan i Kinas förslagna strategi.
Med en dumhet som knappast kunde ha varit större förklarade han att USA inte var världens polis.
I samma ögonblick blev Kina, kommunistpartiets enpartidiktatur, och Ryssland, som utan överdrift kan kallas Putins diktatur, snabbt alltmer övermodiga och började agera egenmäktigt.
De började förändra och störa efterkrigstidens världsordning.
Kina började till och med eftersträva världsherravälde, och detta är verkligen ett övergrepp som inte ens fruktar Gud.
I stället för att kritisera detta Kina lät sig Europa, med Tyskland i spetsen, dras till dess sida av ekonomiska skäl, och enbart av dessa skäl.
Människor världen över som har minnet i behåll borde veta att just detta Kina vid varje tillfälle har fortsatt att säga följande om Japan.
Landet har ständigt hävdat att Japan försöker förändra efterkrigsordningen och är historierevisionistiskt, och har fortsatt att fördöma Japan i det internationella samfundet.
Resultaten av fältarbetet som utfördes av Tadao Umesao, en av de stora och få genuina forskare som Japan har frambringat, lyser ännu klarare som en monumental bedrift.
Hans slutsats att Kina och länderna i den kinesiska kultursfären är länder präglade av ”bottenlös ondska” och ”trovärdigt klingande lögner” fortsätter nu att visa världen sin riktighet.
Under krigens århundrade, trängt in i ett hörn av USA och andra länders strategier, inledde Japan krig mot ett land som inte ens Nazityskland hade försökt utmana — USA, som redan då var världens mäktigaste land.
Det berodde på att Japan var ett land av krigare utan motstycke, någonstans eller någonsin i historien.
Men det är också ett uppenbart faktum att dåtidens japanska massmedier, med Asahi Shimbun i spetsen, faktiskt var bland de främsta krafterna bakom att detta hänsynslösa krig inleddes.
De lät slagord som ”De djävulska och bestialiska amerikanerna och britterna”, ”Vi önskar oss ingenting förrän vi har segrat” och ”Hundra miljoner ska kämpa till döds” dominera förstasidorna, fortsatte att egga det japanska folket och fick kriget att börja; inte ens när krigsutvecklingen gick mot nederlag berättade de något om det verkliga läget för allmänheten…
Vad de rapporterade var tvärtom att Japan fortsatte att segra.
Dagens massmedier har därigenom ökat antalet japaner som inte vet att det faktiskt var Japans massmedier som bidrog till att orsaka en katastrof utan motstycke i mänsklighetens tidigare krig.
De lade inte bara hela ansvaret på militären, utan överlevde också genom att bli mönsterelever som accepterade GHQ ockupationspolitik, och för att undvika sitt eget ansvar
fortsätter de än i dag att lägga allt ansvar på militären och svänga sig med en pseudomoralism som verkligen ligger under till och med förskolebarns nivå, genom att förkunna att Japan var ett ont land och att japanerna gjorde onda saker.
Fortsättning följer.